I Morjärv levde lantbrukaren Sanfrid Eriksson sitt stillsamma liv, helt ovetande om att han i Säpos ögon var Sovjetunionens kanske mest diskreta superagent.
Under 18–20 år följde man varje steg han tog, i hopp om att avslöja hemliga operationer. När han till slut greps 1976 kom sanningen fram: Sanfrid var inte spion. Han var bara… Sanfrid. En glad typ som råkade vara mer pratglad än vad Säpo tyckte var rimligt. Ett av Sveriges mest långdragna fall av ”hoppsan”.
