Text: S-E Tornberg 2008

Bandyn i Norrbotten kom på allvar i gång på 1920-talet. Lag från Luleå och Boden dominerade fullständigt under de första årtiondena. 

På 1930-talet startade Haparanda Sportklubb (HSK) sin bandyverksamhet och 1943 erövrade man sitt första DM-tecken och bröt därmed Luleå-Bodendominansen. 

1946 startade en länsserie och Haparanda blev seriesegrare och därmed Norrbottens första seriemästare. Framgångarna för laget fortsatte under de kommande åren och 1950 och 1951 blev man Norrlandsmästare efter finalsegrar mot Sandslån resp Sveg. På den här tiden fick inga lag ovanför Hälsingland delta i Bandyallsvenskan på grund av alltför ekonomiskt betungande resor till övriga allsvenska orter.

Det var först säsongen 1957–58 som Norrlandsfönstret öppnades. Haparanda deltog som första norrbottniska lag i div II serien som var direktkvalificerande till Allsvenskan. HSK hamnade på en hedersam 5:e plats bland 10 lag i serien som såg Broberg som seriesegrare.

Sammanfattningsvis kan säga att Haparandabandyns första ”storhetstid” sträckte sig från 1950 till 1971. 1950 blev man som ovan nämnts norrlandsmästare och åren 1963, 1970, 1971 spelade man kval till Allsvenskan men samtliga gånger stupade man på mållinjen i kvalspelet.

Innan den konstfrusna epoken kunde man erbjuda spelbar is i bl a Haparanda betydligt tidigare än i södra Sverige. Det innebar att många av de allsvenska lagen förlade sina försäsongsmatcher till Norrbotten. 

Västanfors som blev svenska mästare 1954 kom senare under hösten till Haparanda och besegrades i en oförglömlig match av hemmalaget med 5–4. Ett annat av svensk bandys storlag, Sandviken, med Einar Ask i laget, en av svensk bandys största legendarer genom tiderna, besegrades 1951. Ask gick under benämningen ”Einari Kauhistuttava” (”Einar den Förskräcklige”) i Finland pga sin enorma skjutstyrka som han visat i många landskamper mot Finland. 

Edsbyn, Bollnäs, Broberg, Örebro var bland många andra lag andra lag som besökte Haparanda. Man kan nog tveklöst påstå att Haparanda i början på 50-talet hade ett lag som definitivt hade klarat sig bra i Allsvenskan. 

Under 70-, 80-, 90-talet dominerades bandysporten i Norrbotten av lagen från kalixtrakten och Kalix/Nyborg gick också som första norrbottenslag upp i Allsvenskan 1993.

Under 2000-talet har Haparandas bandy åter fått ett lyft då man genom samarbetet med torneåbandyn har skapat ett slagkraftigt lag som aspirerar på att ta steget upp till högsta divisionen, som numera benämns Elitserien.

Nedan ytterligare notiser ur Haparandas bandyhistoria:

• Egon Kenttä och Rolle Niva var de första bandyspelare från Haparanda som representerat Sverige i en landskamp då de deltog i en B-landskamp mot Finland 1951 i Uleåborg som Sverige vann med 7–1. Två dagar senare, en tisdagsförmiddag, efter landskampen möttes Haparanda och B-landslaget en match mitt på dagen inför en publik på ca 2 500 åskådare på Gränsvallen. Affärer och skolor i staden stängde under den tid som matchen varade. Man kan säga att ”hela stan var på fötter”. I tidningarna dagen efter kunde man läsa att bägge lagen bjöd på rena bandypropagandan i en match som landslaget vann med 6–3.  
• Rolle Niva fortsatte 1952 sin bandykarriär i Katrineholm och blev under en lång period en av lagets nyckelspelare och han fick representera Sverige i VM-turneringen i Norge 1961. Rolle spelade även allsvensk fotboll med framgång i Norrköping och blev även uttagen till en B-landskamp mot Finland 1953.
• 1953 möttes HSK som bästa norrlandslag svenska mästarna Edsbyn i en match arrangerad av tidningen Expressen. Edsbyn hade två veckor tidigare besegrar Nässjö i SM-finalen på Stockholms stadion. Det var först i slutskedet av matchen mot HSK som Edsbyn kunde säkra sin seger med 4-2.
• 1955 infördes sargen i svensk bandy och första matchen med sarg i Sverige spelades mellan HSK och Broberg i den sk Saviniemiviken, norr om nuvarande IKEA:s varuhus.
• 1957 blev Jalle Wahlberg förste haparandaspelare som fick representera Sverige i en A-landskamp. Sverige mötte Norge i Nässjö och Jalle gjorde ett av målen i matchen som Sverige vann med 2–1.  Han spelade senare allsvensk bandy Hammarby, Sirius, Katrineholm och Vesta. I Sirius blev Jalle svensk mästare 1961.
• L-E Kitti deltog i det svenska J-landslag som i Finland blev världsmästare 1968. Han blev uttagen till presslandslaget (laget togs ut av journalister) som mötte det svenska A-landslaget 1968. Han spelade också en B-landskamp mot Finland i Torneå 1971.
• 1976 blev Ingemar Aava uttagen till J-landslaget och gjorde 7 mål i en match mot Norge som besegrades med 9–0. Senare representerade han Hammarby och slutligen Selånger, där han tillsammans med en annan Haparanda export, Lennart Lummi, deltog i det förlorande laget i SM-finalen 1981 mot Boltic. Bägge uttogs också att spela i A-landslaget. Ingemar var också en verklig skarpskytt och vann den allsvenska skytteligan 1984/85 med 39 mål. Lennart Lummi blev också J-världsmästare 1978 då han ännu spelade i Haparanda.
• Matti Pohjanen, en annan av Haparandas bemärkta bandyexporter, värvades till Sirius i början på 60-talet och blev med sin enorma snabbhet en av lagets nyttigaste spelare. Han blev svensk mästare i klubben 1966 och 1968.
  
  Under ”kvalåren” 1970 och 1971 var lagets klart lysande stjärna Eero Hamari, ”Hammaren”, som kom från Uleåborg. Många hävdar fortfarande att han är den bästa bandyspelare som någonsin representerat Haparanda.