Hej o hå goda bröder från den underbara staden
invid Torneälvens stränder, där de gråa aspar stå.
Det var längesen i världen, som man gick den promenaden
mellan Tullen och Koppukka, så sjung hej och hå.

Minns ni ännu hur det kändes, när som isen gick på våren?
Solens glans på is och böljor, virveldans på Torne å.
Hur man jumpade på flaken, plumpsa i långt upp på låren,
hur man trivdes och mådde och sjöng hej och hå.

Hej och hå får Riekkojänkkä, hej o hå för Kråklundsbäcken.
Hej o hå för Kalvholmsviken, där de stora gäddor gå.
Vem kan ”kaffla” längst och djupast, just för bara, bara bräcken?
Dra opp skaften på pjäxorna och sjung hej och hå.

Vi är morska gossar alla, vi som är från Haparanda.
Vi är pojkar, som stå rycken, vad som än må komma på.
Låt oss dra i samma ända, låt oss trivas med varandra.
Skål för staden, som fött oss, så sjung hej o hå